Sara1

..och det har Sara med! Jag och Carro råkade hamna på N-sektionen på Gamla Ullevi förra veckan då vi köpte biljetter för 75kr/st av random utanför. Som enda tjejer i en testosteronklack på flera hundra pers gjorde vi så gott vi kunde i våra blommiga sjalar och kritvita converse. Selakovic fick en fin kommentar som antydde på hans pollenallergi vid en missad pass. Hurvida han har pollenallergi eller inte vettekatten men jag har det så det står härliga till vill jag lova! Jag knarkar Citrizin och dränker mina ögon i Tilavist men kliar trots det sönder mina ögon, nyser i snitt 50 gånger per dag och vill bara kräkas av kliet i svalget och halsen. Sara har pollenallergi! Jag är en aktiv människa men under våren och försommaren däckas jag totalt varje år. Jag blir hängig, trött och vill bara sova. Sover i snitt 10 timmar per natt men känner mig ändå som en zombie under dagarna. Folk verkar tycka det bara är gnäll på oss allergiska men Ni ska veta att det är en riktig jobbig period för oss. Både fysiskt och mentalt. Kan nog liknas vid en manlig förkylning skulle jag tro.

 

Pollenallergi?

...sova!

Har sovit fem-sex timmar natten som var och har varit igång hela dagen med två jobbpass, möte och träning. Ändå är klockan ett och jag sitter på jobbet och vill inte sova. Jag är jättetrött och har jobb och två möten framför mig imorgon. En klump i magen gör att jag inte kan sova.

Btw så har den här bloggen börjat dö ut som Ni kanske har märkt. Jag orkar inte längre med stjärnstatusen och jag orkar heller inte med konkurransen med Blondinbella. Nä, skämt åt sido men den börjar bli riktigt kass. Tror jag ska låta den dö ut på riktigt faktiskt (det är nu Ni ska komma med alla vädjande kommentarer "Sara stanna! Fortsätt blogga, du är mitt enda nöje och jag blir lika besviken varje gång jag går in på din blogg och inser att du inte uppdaterat idag heller")

Min nya idé är en ny blogg som jag spånat lite på. Det kommer inte att bli en privat blogg som denna varit, utan mer en åsikts- och skriva-av-sig-blogg. Jag har mycket åsikter och dem hade jag tänkt att börja fömedla nu. Det är inte lika kul att hänga ut sitt privatliv i form av text och bilder på bloggen längre. Jag har kommit ur den fasen efter sisådär fyra år av bloggande, haha.

Som sagt kommer den nya bloggen bli mindre privat. Eller det beror ju på hur man ser det i och för sig. Vissa kanske tycker den blir mer privat med tanke på att jag kommer delge politiska åsikter, åsikter kring nyheter, händelser och liknande. Jag kommer säga vad jag tycker om saker och ting och förmodligen inte heller linda in mina ord direkt. Medan jag själv anser den mindre privat eftersom det är mina åsikter och inte vad jag gör i mitt liv som kommer läggas upp.

Bloggen är på g i vilket fall som helst efter en lång tids spånande. Jag hintar när den finns tillgänglig men jag kommer inte länka. Är Ni intresserade får Ni mejla mig om länken. Den kommer inte vara hemlig men den kommer vara hyffsat anonym (självklart inte anonymanonym om Ni förstår vad jag menar. Folk vet ju redan om den och vet vem jag är liksom men kommer inte göra reklam för den om vi säger så! Säger hon som gör det längsta inlägget i historien enbart om den nya bloggen).

Mona Sahlin och hennes lovande hit och dit kan dra åt helvete. Vill spy bara hon öppnar munnen. Att jag stödjer andra sidan kan då inte handla om att jag är någon höginkomsttagare vilket folk påstår om man är moderat. Jag arbetar på golvet i vården men jag arbetar för min lön vilket jag anser självklart??? Men med Socialdemokraterna vid makten skulle jag ha ut mer pengar genom att lägga mig på soffan. Är det rätt? Ska jag jobba för att andra ska kunna ligga på soffan? Ska utbildade akademiker som studerat många, många år betala för att andra inte orkar arbeta? Ska våra skattepengar gå till myglarna istället för skola, omsorg, sjukvård osv? Ska våra äldre som gjort rätt för sig i alla år behöva lida för att latmaskarna idag inte har lust att arbeta? Nä fy fan Sahlin!

Andrej Arshavin kan också dra åt helvete om han går till Barcelona. Jag har fyra-fem favoritspelare och det är ZLATAN, ARSHAVIN, TORRES och MESSI! Och jag är inget fan av Barcelona. Jag hade inget emot dem innan de började förstöra hela fotbollsvärlden genom att köpa alla spelare och bänka dom. Zlatan är för bra för att sitta på bänken! De har många namn som är för bra för att sitta på bänken. Messi, Villa (?), Zlatan, Arshavin (?), Henry Fabregas (?) i samma lag funkar inte! Det förstör fotbollen!

Har tränat två pass handboll. Trodde för några månader sedan inte att jag någonsin skulle gå in i en hall igen. Men nu är jag där. Dock inte lika många timmar i veckan. Det är en omställning. Jag är dock glad att jag ens funnit lite glädje i det igen =)

Annars hade jag inte mer på hjärtat för den här gången!

Sävehof-Lugi har stått på här hemma. Sedan jag snörade av mig skorna har jag inte sett en enda hel handbollsmatch på seniornivå. Det ända jag har lyckats kolla är flickSM utan att börja gråta.
Idag var inget undantag. Det bränner lite under ögonlocken. Jag saknar klistret mest tror jag. Ni vet känslan av en klistrig boll i händerna. Men även svetten, de äckliga skydden, gemenskapen, vinnaratmosfären, står högt på listan av saknade känslor. Jag saknar nog nästan till och med mitt eget klagande över löpning. Då är det illa.

"Livet är så mycket mer än handboll". Det stämmer! Det vet jag nu. MEN jag vet inte om det är så mycket roligare direkt. Jag mår bra men jag saknar det otroligt mycket. Det är konstigt att man inte längre riktigt vet vem man är. Man börjar sakta inse att man inte längre kan svara att man spelar handboll på sin fritid när någon frågar. Men det jobbigaste är nog att folk fortfarande frågar mig "Hur går det med handbollen?" De människorna vill jag bara slå, HÅRT!

Jag ljög nog lite i inledningen. Mest av allt saknar jag inte alls klistret eller gemenskapen. Om jag ska erkänna så är det "kicken" av att vara i centrum som jag saknar. Och den känslan är mycket länge sedan jag upplevde. Om jag ska gå tillbaka till senast jag kände den så räcker det inte att gå tillbaka 4-5 månader. Nä då får jag gå tillbaka två år i historien.

Egentligen är det så mycket jag vill säga och förklara. Men det kommer en dag för det också. Allting har sin tid.