Ögonsten

Jag har en nyduschad och trött hund liggandes brevid mig på golvet.
Emil och jag har varit ute på en långpromenad och sedan tog vi varsin dusch. Det finns inget mer lugnande än att ha en sovande hund eller katt jämter sig. Just nu ligger han och vilar nosen över tassarna och sover djupt (i min säng). Han snarkar till ibland och jag inser att han är min absoluta ögonsten i livet.


Annars en otrolig lättnad över att jag nyss såg att jag klarade en tenta till. Under humanbiologikursen förra året hade vi först en webbtenta och efter det hade vi två stora tentaomgångar till. Under de två stora tentaperioderna gjorde vi båda gångerna två tentor samtidigt. Så först hade vi en stor anatomi/nervsystemstenta + en "bitenta" på aseptiskt förhållningsteknik. Och sista hade vi en stor tenta på det endokrina systemet, utsöndringssystemet, respirationssystemet, blodet och dess cirkulation samt digestionsorganen. Dessutom hade vi "bitentan" på venprovtagning. Och det var venprovtagningen jag nu såg att jag hade klarat! Så nu väntar jag bara på resultatet på den andra stora tentan. Och har jag klarat den så kan jag kamma hem 15hp  i Humanbiologi 1. Så skönt att beta av delarna. Vill bara komma igång med skolan igen nu så att jag snart kan känna att jag gjort en tredjedel av utbildningen.

Ikväll är det core+ spinning på SATS som gäller. Efter det film och mys med Fidde. Kan ju tillägga att jag är så förälskad och mår väldigt bra just nu :)

 

 


Redo

Omtentan från förra terminen är gjord, böcker är beställda och studieförsäkran till CSN är inskickad. Så nu är det bara att ge sig i kast med termin 2. Om 2,5 år är jag leg. sjuksköterska! I höst ska vi läsa mikrobiologi och farmakologi. Spännande!


En tanke till er...

"Nu städar man gatan och snart försvinner alla spår. Och vi fortsätter växa fast han förblir 16 år." /Melissa Horn

Tragedin i Norge har gjort någonting med mig.
Livet är så fruktansvärt skört och man bör vara glad åt varje stund man får med dem man älskar. Utan att förringa tidigare massaker, terrorattacker och naturkatastrofer så blev attentaten i Norge så verkliga för mig. Det är så nära. Så lätta att ta till sig. Men ändå så svårt. Jag har förstått att ondska finns. Jag har också förstått vad kärlek är. Den 22 Juli 2011 har satt djupa spår i mig för resten av livet. Jag känner ingen drabbad personligen, ändå känns det stundtals som att jag sörjer vänner till mig.

Kommer aldrig glömma...