Sara1

Nu går ljuset åt rätt håll igen vad jag hört. Det får gärna bli ljusare men snön och kylan får helst stanna några månader till.

Sitter i soffan och kollar på "Ung och bortskämd". Problemet är ju inte barnen. Det är ju ganska uppenbart att det endast är föräldrarna som ligger till grund till deras beteenden. Det var bara en liten inledning till att säga att jag jobbar över hela julen med start imorgon:
Onsdag: 8-13
Torsdag: 7-16
Fredag: 14.30-20.45
Lördag: 8-21
Söndag: 15-20

Jag vill verkligen inte men det får bli ett sista ryck nu innan jag börjar skolan i januari. Den vanliga lönen i januari kommer bli go och tillsammans med "handbollslönen" som var bra mycket bättre än vad jag hade räknat med, så ska jag nog klara mig bra. Speciellt med tanke på att mitt Visakort är spärrat (pga virus på datorn) vilket gör mina egna pengar väldigt svåråtkomliga och banken är fruktansvärt seg med att skicka ett nytt kort.

Annars flyter dagarna på. Julfest med herr- och damlaget i fredags. Nog att lagfester brukar spåra men denna kan vara den absolut värsta jag varit på. Enda syftet verkade att vara en så tung fylla som möjligt och det är väl inte riktigt min grej. Därmed inte sagt att jag inte kan, men trots att detta kommer låta fruktansvärt lillgammalt så kändes det som att jag redan gjort de där festerna vid ungefär 17 års ålder.

Idag har jag lagt väldigt mycket tid på att försöka lära Emil att tända och släcka lampan i vardagsrumstaket. Det gick sådär asså, men vi ger inte upp!

Det enda jag gjort idag har varit några ärenden i Kungsbacka. Och tur vart väl det att jag inte hade mer inplanerat för jag kan inte gå. Jag har spelat handboll i typ 13 år, varav 3-4 års elithandboll och jag har aldrig i hela min "karriär" haft såhär ont. Jag har helt seriöst inte kunnat sova ordentligt för att det värkt i framsida lår, baksida lår, ljumskar, rumpa och mage så. Får anstränga mig för att kunna gå framåt och toalettbesöken drar jag ut på. Dom är en riktig plåga! Benen viker sig titt som tätt under mig och jag är påväg att ramla. Jag undrar ens om jag blir starkare av det här. För detta är det sjukaste jag varit med om. Och imorgon är det dags för ett nytt pass och en ny FCK. Om jag ens tar mig till lagfesten på fredag så är jag glad.
Dessutom har jag fått hosta och jävliga luftrör av allt löpande men försöker att inte hosta för då går typ min mage sönder så ont har jag. Jesper sa något om att han tyckte jag lät som en fotbollsspelare då jag gnäller som jag gör men jag tycker jag har all rätt att klaga.

Blir tyvärr inget roligt att komma till hallen idag. Herrarna spelade lika i lördags och vi förlorade igår. Det är helt sjukt hur vi kan förlora mot Hellton. Men det kanske är just därför vi förlorar också. Farligt det där. I veckan väntar värsta av värsta mardrömsveckan med fys. Jag kräks nästan av att bara veta vad som ska göras. Jag tycker inte om fysträning. Jag är nog till och med lite känd för att hata det. Men just den här veckan känns det lite skönt. Jag har inte hittat tillbaka efter hjärnskakningen. Jag vet inte om det är sviter av just hjärnskakningen eller om det sitter i huvudet mentalt. Men handbollen har känts tung de senaste veckorna och det ska bli skönt med lite matchuppehåll och ett litet break från just orginella handbollsträningar. Därmed inte sagt att jag gillar FC Köpenhamn. FCK är nog den absolut värsta av alla intervallöpningar och den väntar som uppvärmning hela veckan. DEN ÅNGESTEN jag ligger inne med nu är inte okej.

Annars har jag besökt min frisör idag som fixat mig ännu blondare. För ett år sedan var jag mörk vid den här tiden. Aldrig mer!

                                 
Dags för en tupplur för att samla krafter innan träningen. På ett sätt vill jag inte att klockan ska bli 17 men på ett annat vill jag bara att den ska bli det så att vi får det överstökat och kan påbörja ångesten för tisdagens träning istället och kryssa en dag på veckan...

Dåligt med bloggande senaste veckorna. Beror på att jag inte haft mycket att skriva om samt att jag nästan endast sovit, och de få vakna timmarna har absolut inte ägnats åt tv eller dator då jag haft hjärnskakning. Försökte mig på spel två dagar efter att jag faktiskt fått sova på Varbergs sjukhus. Behöver jag säga att det inte fungerade??? Däremot tror jag reaktionerna var någorlunda tillbaka i onsdags mot Örebro och jag hade kommit ur bubblan litegrann.

Jag vet att jag egentligen borde låta detta vara osagt. Serien är lång. MEN hur coolt hade det inte varit om både vi damer och våra herrar i ÖHK gick upp i elitserien samma år. Tänk er den festen! Jag ska göra allt för att dra vårt strå till stacken i vilket fall... Man måste ha uttalade mål!

Det är fredag. Jag ska jobba hela helgen. Inget jag ser fram emot men that´s life. Innan dess är det dags för ZUMBA på träningsverket ikväll. Det kommer bli intressant.