Fin men inte helt okej kväll
Väl inne i stan och på Nivå träffade jag min underbara Christoffer =) (mammas kusin). Jag fick pussat och kramat på honom ordentligt och det var jättekul att ses. Det var några år sedan liksom =)
Men vad jag gjorde mer vettekatten? Det va på den nivån igår att jag pustade ut imorse över att det var min egen säng som snurrade och att det var Carro som låg brevid mig.
Läste igenom mina mottagna och skickade sms under kvällen och förstod att jag varit väääldigt kärvänlig mot Englund min fina vän, haha...
Carro har precis lämnat mig och jag har svirat om till pyjamas och ligger i soffan och väntar på handbollen. Efter den tänkte jag sova. Göra en riktig utsovning inför kommande vecka. För detta är fan inte okej!
Långpromenad och kycklingsallad liksom
Imorgon blir det IFK Göteborg- Elfsborg med Carro vad jag hoppas. Vi får ju gå dit med lite positiv energi nu så dom vinner någon gång. Och så ska väl en löprunda hinnas med!
Over and out
Kan om jag vill
Söker skolor (som jag vet att jag inte kommer in på), lägger schemn på jobbet för att få det att passa in med eventuell handboll, men framförallt roligheter nu i vår och sommar. ALLT krockar! Jobbar varannan helg och det är just dom helgerna som Englund kommer till Götet, som jag ska på GreenDay och till Gotland över midsommar. Hmm... Hur lyckas man pricka så fel när man bara ska jobba 50% dessutom? Fortsättningsvis så försöker jag löpträna lite. Fick beröm av damen i spåret igår för mitt fina löpsteg. Hon sa att det var så mjukt och härligt! HA HA HA, säger jag då.
Nu låter jag sådär djup som jag egentligen inte vill men jag funderar mycket på framtiden och på utbildning. Jag funderar på vad som är värt i livet och vad man ska prioritera. Snackat lite med min barndomskompis Andréa som pluggar till läkare i Riga, Lettland. Jag kommr bara inte in i sverige men efter att ha mejlat med henne och fått reda på saker och ting känns inte Lettland, Ungern och Polen lika främmande längre. Varför skulle man inte kunna plugga där liksom?
Och tillslut pysslar jag. Jag har börjat coola ner. Jag mår bra! Solen lyser. Jag trivs hemma och jag trivs med mig själv (så mycket jag kan iaf). Jag har kommit igång lite med pärlorna och smyckena. Hobbyn som mamma nästan tvingade mig till har nog vuxit fram lite hos mig endå. Jag slappnar faktiskt av när jag pysslar med pärlorna och scrappbookingen hur töntigt det än låter! Jag har till och med fått en beställning på ett halsband av en arbetskamrat!!! Det Ni! Det trodde jag aldrig om mig själv faktiskt! 
Halsband av stålvajer och glaspärlor
Armband med berlocker
Min bror och jag har länge sagt att vi ska tatuera in varsitt "Dancing days" budskap men eftersom jag inte vågar tatuera mig så fixade jag två armband istället =)
Armband av glaspärlor
Längre halsband av läderband. Två budskapsringar "Fortune" och "Miracles" samt en trollslända.
Långt halsband av kedja och större berlocker.
Stor ångest
Okej lilla lugna nu liksom. Att jag inte tränar idag är ingen big deal. Jag hade jättekul igår ju! Först stack jag till Gothia Hotellet och käkade god buffé och var med på FrölundaTorg-festen där. Darin stod på sen och min pappa och hans arbetskamrater var lite glada i hatten =) Sedan drog jag vidare till stan för att träffa min underbara Englund. Det var jättelängesedan vi sågs och jag tänkte bara säga hej och vara hemma till ettiden igen men icke sa nicke. Det var så kul att träffas igen så självklart kommer jag hem vid halv fyra-fyra.
Och det där med McDonaldsfrukosten, det är OK. Jag sprang en mil igår ju, haha. Även tröttheten klarar man. En natt med 6 timmar är ingen fara. Och det kommer förhoppninsgvis gå jättebra på jobbet. Man oroar sig alltid en massa (oftast och förhoppningsvis i onödan).
Gillas
Det här blir jag glad av att läsa!
Charmtroll
Ni kan vara lugna. Det dröjer ett tag till för mig (några år) men oj vad jag längtar asså.
Påväg mot 30
Ångesten
När man var mindre längtade man efter sin födelsedag. Den första april är dock lite av en traumatisk upplevelse för mig eftersom aldrig någon trodde på mig när jag var yngre och sa att "imorgon fyller jag år!" Idag tror folk mig och även om så inte vore fallet så bryr jag mig inte så mycket. Har sådan åldersnojja ändå så låt det bara vara över ffs. Det var okej upp till 20 men nu fyller jag 21 imorgon och det är starten mot 30! Det är starten på hetsen att skaffa en bra utbildning och ett bra jobb, göra den där omdisskuterade resan, skaffa man, gifta sig och skaffa barn. Vi pratade häromdagen just om hur länge det är okej att vela fram och tillbaka. Jag tyckte 21-22 medan min arbetskompis tyckte 25. Kanske ska gå på hennes åsikt och lugna ner mig i fyra år till =)