Sara1

Varför lär jag mig inte att stänga av telefonen under natten? Klockan ett inatt ringde det och självklart svarar jag eftersom jag inte vet varken ut eller in när jag blir väckt så. Tror typ det är morgon och jobbet som ringer för att säga att jag försovit mig eller något. Samtalet löd:

-Hej Sara!
-Hej?
-Läget? Hör du vem det är?
-Tack bra, förutom att jag sover. Nä, vem är du?
-Lägg av! Hör du verkligen inte vem det är?
-Nej...
-Men det är ju jag!
-Vem? Jo nu hör jag. HEJ SEBBE!
-Tja! Fan dåligt att inte känna igen min röst.
-Men trodde du va en kompis först.
-ÄR JAG INTE DIN KOMPIS DÅ???
-Jo, men trodde du var en annan. Föressten är det Sandra som fnissar i bakrunden?
-Ja.
-Har ni klassfest utan mig?
-Japp, vi ville inte ha med dig! Varför sover du då?
-Match imon.
-Aaa, se till att slå Kärra då!
-Kärra? Vi möter Spårvägen, Stockholmare.
-Aja, ha det så bra Sara. Sov gott och lycka till mot Kärra!

Det tog en halvtimma att somna om efter det fyllesamtalet men det var nästan värt det. Saknar grabbsen rätt mycket när jag tänker efter. (Och dom hade inte klassfest. Sandra och Sebbe hade träffats i kön till park. PUUUH, haha)

                                 Sebbe och jag i maj 2008