Sara1

Jag är hemma igen- och jag lever. Det gick till och med bra i Katrineholm den här gången, tredje gången gillt! Är lättad... Trodde nästan att jag skulle komma hem som ett fall redo att spärras in för tredje gången...!!! Men så blev det inte, eller ja Ulf jag vet inte vad du säger- lite hjärndöd tycker du ju att jag är, jag vet ; ) Det är ju schysst när ens egna tränare står och skriker över hela hallen när man räddar en kontring i Shout outen -"BRA SARA, Där är du hjärndöd"  Haha, pinsamt eller vad? Interngrej men det vet ju inte resten av Katrineholm, haha... Sedan var det ju Kristoffers kommentar på planen också, ibland är du bara för go Degen! -"Killar nu tar vi det lungt och koncentrerat" och så springer han förbi publiken med ett stolt leende -"Visst lät det bra?" haha... Degen det lät såå bra! och du lät såå rutinerad ; ).
Sedan fick jag ju göra mål också :D Det måste jag ju bara berätta. Mål som tung 9:a i sista matchen... Så grym- skall skolas om nu tydligen :S

Men det var ju inte bara bra saker som hände under helgen- alltid är det nått i Katrineholm men som Marie sa till mig "Vad som än händer så för det ändå alltid med sig erfarenheter" Och erfarenheter det får man i Katrineholm så det räcker och blir över. Kan tyckas att det var hårda straff att stänga av spelare på grund av sena ankomster till samlingar. Det finns ju som alltid delade meningar om hur situationen upplevs, men min åsikt är att besluten som fattades var rätt, även om det drabbade laget negativt. Det är spelarna i Halland och så är det ju Zlatan, Chippen och Mellberg ; )
På tal om delade upplevelser så hade ju domarna och Camilla lite delade meningar om "fighten" i Upplandsmatchen. Har aldrig sett handbollspelare bråka så på plan- trodde nästan att jag kommit till fel hall och att jag befann mig i en hockeyrink. Resulterade i alla fall i en avstängning för våld i Camillas fall, en anmärkning som ligger hos Svenska handbollsförbundet i TVÅ ÅR!!! GangstaCamilla!
Nu är det i alla fall över för sista gången, det gick bra! Jättebra :D och jag är inte längre rädd för Katrineholm på samma sätt. Känns lättande, jag har ju faktiskt övervunnit min största fiende- rädslan att misslyckas. "Det handlar bara om att inte tänka så mycket Sara"