Helvete!

Är det inte typiskt att gå och skada sig när man äntligen kommit igång ordentligt igen? Men det är väl så, ingen har ju sagt att livet skall vara enkelt, eller hur? Sen skall jag ju inte göra världens grej utav en stukning, jag har ju varit med förr. Rutinerad, som vi säger. Jag skall ju åka skridskor imorgon på idrotten- årets bjudning på mig själv. Men det är ju kul att man kan glädja någon! Speciellt när man går i en klass med massa hockeyidioter och själv inte har stått på ett par skridskor mer än tre-fyra gånger under en hel livstid! Och så har dem säkert spolat och ordnat isen innan vi kommer dit, inte konstigt att jag tycker det är halt!!! Nog om det...
Första lektionen idag stukade jag som sagt foten på. Andra lektionen hade jag biologiläxförhör, ett förhör jag hade råpluggat till! Tror fan jag skulle kunna operera nu, så påläst var jag. Och så kommer man dit och får fyra simpla frågor. Mmm, fine tänker jag och börjar skriva, bara det att när man har läst på så mycket så vill man utveckla alla svar in i minsta detalj och självklart blir jag stressad och glömmer en utav de viktigaste sakerna som en muskel består av. Sarkomerna, proteinenheten som gör att muskelsammandragningar sker- exakt samtidigt. Jaja, hela världen står nog inte och faller med det, skall ändå inte bli läkare. Andra lektionen var Samhäll, och jag och Sandra hade nyhetssändning för klassen. Vi redovisade de viktigaste nyheterna som hänt under lovet, det gick bra! Och sista lektionen var engelska och det läxförhöret gick också bra :D Så nu kan jag kryssa några stressmoment från min lista:

Måste lära mig, denna gång!


Sen träning, måndagStukad fot
Tidig träning, tisdag
Biologiläxförhör
Nyhetsredovisning
Engelskaläxförhör
Sen träning, tisdag
AIF-möte
Skridskor :S
Tidig träning, torsdag
Sen träning, torsdag
Inlämning av arbete om akupunktur i Alt. medicinen
"Oförberett" spanskaprov
Coopertest

Död på fredag! Men då är det förhoppningsvis utgång som gäller :D
God mat och gott sällskap...
Det orkar man alltid! Eller hur? ;)

Gott A just det ja! Ino, ville bara säga att det var jätteskönt att snacka med dig i dag på väg till bussen. Du kan verkligen få upp mitt självförtroende. Jag grubblar och trissar upp mig en hel del och det du säger gör min ändå ganska lugn. Tack Ino!





 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback