Sara1

För åtta månader sedan levde fortfarande drömmen om att gamlefarmor och gamlefarfar skulle få vara med på mitt bröllop och hinna träffa mina barn, deras barn-barns-barns- barn.
 Men det blev inte så. I november förra året dog gamlefarmor. Och idag dog gamlefarfar. Känns hemskt att säga, men kanske det var lika bra för honom. Sedan farmor dog har han inte mått bra och det har varit hemskt att se honom sakna henne så. Det känns bara så himla konstigt att Ni försvinner ur mitt liv båda två på åtta månader. ÅTTA MÅNADER, inte ens ett år. Nu ångrar jag att jag inte åkte upp till sjukhuset de sista timmarna. Trodde inte att jag skulle orka se det en gång till eller träffa alla ledsna släktingar. Men faktum är att jag nog hade velat vara med dem ikväll. Även ifall vi inte umgås till vardags så tror jag ändå det finns några slags band när sådana här saker inträffar.

JAG ÄLSKAR ER...
Ni kommer alltid finnas med mig!