Sara1

Fy fan vad livet suger idag. Alla är sura och griniga. Ingen har lust till någonting i det här vädret och jag har ingen ork. Jag når inte upp till de krav jag ställer på mig. Varje kväll är jag besviken på mig själv för att jag inte städade mitt rum, eller la i den där tvätten i maskinen. Jag gick inte ut och sprang (fasten jag har ont i halsen) och jag åt den där glassen eller det där godiset. Jag har inte börjat med mitt projektarbete. Min hy blir dålig i brist på solsken och jag känner mig plumsig. För en månad sedan var jag jättenöjd med allting. Min solbränna, min "försäsongs-kropp", min ledighet, solen, med LIVET! Nu är jag inte nöjd med någonting. Saga, jag vet att det handlar om inställning men det är inte lätt alla gånger. Jag är helt enkelt inne i en period där jag inte alls är nöjd med mig själv. Och ju mer jag bestämer mig för träning och godisförbud desto mer bryter jag mina egna löften. Har kommit in i en ond cirkel. Partillecup var inte rolig, fastän jag sett fram emot det så mycket. Ingenting är roligt i det här vädret. Fast (förlåt alla ni som har semester) jag önskar fanimej att det ska REGNA ännu mer HELA denna veckan också eftersom jag jobbar sju dagar. Lika bra. Solbrännan försvinner ju i vilket fall och jag hinner inte träna. Jag ringde en utav tränarna häromdagen och sa att jag inte behöver mitt sommar-gymkort eftersom jag inte ens kommer hinna hämta ut det. Det gillades nog inte. Enligt tränarna ska vi träna minst tre pass i veckan nu under juli, men jag hinner inte det med mitt schema. Jag var på ALLA försäsongsträningar under hela maj och juni. Någon gång måste jag ju hinna jobba också. Visst att handbollen betyder mycket, JÄKLIGT mycket men jag behöver pengar också. Jag måste kunna leva resten av året ju. Får jobba sönder mig i juli för att slippa jobba så mycket resten av året. Det får dem acceptera. Jag menar, jag jobbar ju nu för att kunna vara med på ALLT när säsongen börjar igen.

Jag förstår inte varför jag inte bara kan vara nöjd med mig själv för den jag är? Eller egentligen är jag det, men inte just nu. Jag är i en ond cirkel. Jag är i obalans. Jag trivs inte med situationen. Förmodligen blir det bättre imorgon när jag börjar jobba igen och inte hinner tänka så mycket. Jag blir tvungen att ta tag i saker och göra något på dagarna. Det behöver jag. Jag hatar när jag hinner tänka för mycket.

Varför skriver jag detta på bloggen? Nu kan ju typ alla läsa. Men kanske är det det som gör att jag skriver det. Jag vet inte.