Finns det någon gräns för hur tråkigt en människa får ha?

Det borde ju finnas några kriterier för hur tråkigt ett barn får ha, typ under barnkonversionens bestämelser eller nått. Oj, jag kanske inte räknas som barn längre, men myndigheterna då? Mydigheten för hur tråkigt en individ får ha. Ni kanske förstår att jag har en enormt tråkig och deppig dag.

11 tecken på att Sara är deppig och har tråkigt:

1. Jag blir överlycklig när jag zappar runt och ser att TV1000 FAMILY visar Scooby- Doo. Den sitter jag alltså och tittar på :D

2. Jag äter- konstant! Jo, jag vet att jag gör det annars också men då äter jag för att jag är sugen. Nu äter jag för att jag inte har något annat att göra.

3. Jag bestämmer mig för att köpa mycket godis och se om man kan bli tjock på en dag.

4. Deppar över hur fattig jag är då jag kollar kläder och lägenheter på nätet. Slutsats: Jag kan inte köpa den snygga DKNY-tröjan (som jag såg en på barnpsykologin ha) eller den coola lägenheten på Heden.

5. Funderar över livet. Opps, inte bra! Sånt ska man inte tänka på!!! Blir bara snurrig och ännu mer deppig då!

6. Tycker på allvar att Scooby- Doo är kul.

7. Väntar på att Molly ska vara färdig-gravid någon gång.

8. Söker lägenheter i Danmark :S

9. Funderar på bröstoperationer. Vilken storlek skulle passa mig?

10. Ber mamma köpa tjejtidningen Solo till mig.

11. Skriver en lista på hur tråkigt jag har.


Kommentarer
Postat av: Anonym

en klar 10 poängare

2007-05-10 @ 21:33:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback