FY FAN!
Jag är grymt besviken på mig själv. Coopertest idag på idrotten och självklart bröt jag efter sex varv. Varför? Jag hade lite ont i foten, har visserligen problem med foten efter stukningen förra veckan men vafan! Ett coopertest borde jag ändå kunna genomföra. Smärta är inte så farligt och när jag tänker efter så gör det ju inte så ont. Jag har riktigt dålig vilja när det kommer till löpning helt enkelt. Inte alltid! men väldigt ofta. Just nu känner jag mig bara så kass. Tror inte att jag har varit så här besviken på mig själv någon gång tidigare. Jag viker mig för lätt och då kommer man ingenstans. Vill jag komma någonstans i handbollen så får jag ju fan ta och skärpa mig nu. Just nu känns det som att jag inte kommer komma någonvart, jag menar, bryta ett cooper- det är inte acceptabelt. Usch, jag är kass, kass, KASS och denna gången finns det inga ursäkter. Det finns inga egentliga ursäkter till varför jag bröt. Lite smärta, men hallå- det finns dem som genomför tävlingar och matcher med brutna kroppsdelar!
Jag inser också att det endast är jag själv som kan ändra på min inställning och vilja. Att gå in och tänka att jag orkar kanske några varv är helt fel. Då orkar man inte mer än några varv, heller. Visst, en stukad fot men jag har ju insett att jag går in med fel inställning. Jag vill och hoppas att det blir lite av en väckarklocka för mig. Jag kan lika gärna lägga ner träningen och handbollen om jag inte har rätt inställning för då kommer jag ALDRIG komma någonstans. "Man går till träningen för att träna, inte för att bli tränad" Det är ett motto jag borde ta fasta på mer. Jag vill bli bäst på handbollsplanen! Då måste jag också ändra inställningen till min träning, det är ett som är säkert. Från och med NU, ikväll på brottningen ska jag inte vika ner mig en sekund. Jag ska hänga på de snabbaste upp till brottningslokalen under löpningen. Ge allt och mer därtill under träningen och sedan vara bland de första ner till kansliet igen. Det är dagens mål. Ska "ladda" under dagen, se fram emot träningen och visa prov på bra inställning. För viker jag ner mig en gång till idag så får jag ju fan ta och fundera på vad jag ska göra av mitt liv.
Jag blev avundsjuk men samtidigt imponerad, speciellt på Evelina och Sebastian när de sprungit klart och jag ser dem ligga på golvet och flåsa. Den "utmattade" känslan är härlig! Jätteskön, och jag önskade att det var jag som låg där och skippade efter andan. Det var då jag insåg att de har bättre inställning än mig. Det var den enda anledningen till att de två låg där och flåsade och dessutom gjorde dem det med vetskapen av att de fått väldigt goda tider på testet. De har kämpat sig till sin kondition, de har svettats för den. De har inte vikt ner sig! De viker sig ALDRIG! Det är inte deras tider jag är imponerad över även ifall de är riktigt bra, utan det är deras inställning. Deras kondition är ett resultat av deras enorma vilja, inställning och kämparglöd.
Bättre Vilja, Inställning och Kämparglöd kommer kunna ta mig långt i handbollen, frågan är bara om jag har dessa tre ingredienser. Ska jobba på den mentala biten från och med nu. Jag vill inte fråga mig själv när jag är 35 år varför jag inte tog vara på min chans. Det är min mardröm! Att en dag känna att jag inte gjort allt för att uppnå det jag vill.
Från och med nu så vill jag...!!!!
Jag inser också att det endast är jag själv som kan ändra på min inställning och vilja. Att gå in och tänka att jag orkar kanske några varv är helt fel. Då orkar man inte mer än några varv, heller. Visst, en stukad fot men jag har ju insett att jag går in med fel inställning. Jag vill och hoppas att det blir lite av en väckarklocka för mig. Jag kan lika gärna lägga ner träningen och handbollen om jag inte har rätt inställning för då kommer jag ALDRIG komma någonstans. "Man går till träningen för att träna, inte för att bli tränad" Det är ett motto jag borde ta fasta på mer. Jag vill bli bäst på handbollsplanen! Då måste jag också ändra inställningen till min träning, det är ett som är säkert. Från och med NU, ikväll på brottningen ska jag inte vika ner mig en sekund. Jag ska hänga på de snabbaste upp till brottningslokalen under löpningen. Ge allt och mer därtill under träningen och sedan vara bland de första ner till kansliet igen. Det är dagens mål. Ska "ladda" under dagen, se fram emot träningen och visa prov på bra inställning. För viker jag ner mig en gång till idag så får jag ju fan ta och fundera på vad jag ska göra av mitt liv.
Jag blev avundsjuk men samtidigt imponerad, speciellt på Evelina och Sebastian när de sprungit klart och jag ser dem ligga på golvet och flåsa. Den "utmattade" känslan är härlig! Jätteskön, och jag önskade att det var jag som låg där och skippade efter andan. Det var då jag insåg att de har bättre inställning än mig. Det var den enda anledningen till att de två låg där och flåsade och dessutom gjorde dem det med vetskapen av att de fått väldigt goda tider på testet. De har kämpat sig till sin kondition, de har svettats för den. De har inte vikt ner sig! De viker sig ALDRIG! Det är inte deras tider jag är imponerad över även ifall de är riktigt bra, utan det är deras inställning. Deras kondition är ett resultat av deras enorma vilja, inställning och kämparglöd.
Bättre Vilja, Inställning och Kämparglöd kommer kunna ta mig långt i handbollen, frågan är bara om jag har dessa tre ingredienser. Ska jobba på den mentala biten från och med nu. Jag vill inte fråga mig själv när jag är 35 år varför jag inte tog vara på min chans. Det är min mardröm! Att en dag känna att jag inte gjort allt för att uppnå det jag vill.
Från och med nu så vill jag...!!!!
Kommentarer
Postat av: Helena
Jag tycker alla som överhuvudtaget rör på sig och motionerar lite är jätteduktiga! Jag är en riktig latmask, vill gärna börja träna men kommer inte igång. Ha en bra kväll!
Trackback