Sara1

"Jag har insett att du är över för mig. Men jag kommer nog alltid tänka på dig med ett leende på läpparna och den där isande klumpkänslan i magen. Moving on, but you´re still special. Jag har svårt att tro att jag kommer hitta någon som ens uppfyller hälften av det som du fick mig att känna."

Det skrev jag tidigare idag, förmodligen i ett väldigt känslofyllt ögonblick då texten är väldigt olik mig. Det handlar om en kille som betydde och fortfarande betyder mycket för mig. Andra har nog svårt att förstå vad jag kände för honom då han på något sätt var så långt borta. Han har gjort mig kräsen, "Jag har svårt att tro att jag kommer hitta någon som ens uppfyller hälften av det som du fick mig att känna". Ibland har jag önskat att jag aldrig hade träffat honom eftersom jag då inte hade jämfört med honom. MEN, man kan inte ångra saker i livet. Jag vill tro att allting händer av en orsak. Och jag vill tro att jag en dag träffar killen som får mig att känna det han fick mig att känna, fast dubbelt så mycket.

Liksom honom så har jag vid flertalet tillfällen önskat att jag aldrig började spela handboll så att jag hade sluppit älska det så mycket som jag gör och på grund av det ta en massa jobbiga beslut. Jag har nog tagit det svåraste beslutet jag någonsin tagit. Igår, på min födelsedag berättade jag för mina tränare att jag lämnar. Just nu står jag ganska handfallen och vet inte riktigt ut eller in men jag har en känsla av att det kommer sluta bra. Det ska sluta bra. Jag går vidare, "Moving on"... och hoppas på att känna kärleken dubbelt så mycket!

Man måste våga för att vinna och man måste älska för att orka <3