Sara1

Ta mig härifrån!
Nej, jag mår inte dåligt! Inte sådär så att jag bara vill lägga mig under täcket och stanna där utan mer att jag vill boka första flyg till andra sidan jorden och göra något nytt. Jag stortrivdes i Tyskland! Vi var där och ingen brydde sig om någonting. Man kunde typ göra vad som helst utan reaktioner. Jag tror inte att jag tänkte på mitt liv hemma eller skolan en enda gång ( ursäkta mamma och pappa), vilket var oerhört skönt. Nu har verkligheten dock hunnit  ikapp mig och läxor, inlämningar och prov hänger över mig! Det bokstavligt talat hänger över mig! Orkar inte ens göra en lista för det skulle döda mig att se den. Jag vill bara grilla, festa, mysa, göra utflippade saker, träna handboll igen och göra saker jag mår bra av. Jag må inte bra av skolan just nu. Det är kul att vara där, men jag får inte gjort någonting. Har panik för att gå ut, samtidigt som jag längtar ihjäl mig. Tror att det är all förändrig som gör mig knäpp. Helgen var min sista med Aranäs, vilket kändes oerhört vemodigt. Fem stycken var vi som lämnade efter Tyskland. Jag, Rikard, "Pillan", Helena och Pontus går till olika klubbar. Det känns kontigt. Jag har ju liksom alltid spelat i Aranäs. Det ska bli grymt med ny klubb också visserligen :P men ändå känns det sorgligt att lämna. Snart kommer jag även lämna skolan och klassen. Den klass som jag har haft de tre bästa åren i mitt liv med. De bästa människorna har jag tillbringat oerhört många timmar med och snart är det bara slut. Man säger att man ska hålla kontakten men samtidigt, de flesta tappar nästan all kontakt. Varför skulle vi vara ett undantag? Vill tro att vi är det, men förmodligen inte.