Sara1

Låg nyss i soffan och kollade på doctor Phil och allvarligt talat! Det handlar om perfektionism, det finns människor som mår så jäkla psykiskt dåligt att de får ångest i flera dagar om de uttalat någons namn fel eller om handväskan står snett på köksbänken. SKADADE MÄNNISKOR säger jag bara.De är ju synd om dom, de måste ju ha sjuuukt dålig självkänsla och självtillit. För ett och ett halvt år sedan bröt jag ihop och min mamma var på väg att köra mig till psyket då jag var helt fucked up i huvudet. Anledningen till att vi inte kom fram till psyket (fan va hemskt det låter) var att mammas faster ringde i bilen och berättade att min gamlefarmor dött. Vi åkte då dit istället. Konstigt nog insåg jag efter det att livet handlar om annat än att må dåligt och försöka göra allt så perfekt som möjligt. Jag ville att allting skulle vara perfekt förut nämligen. Jag kände igen mig i personerna i programmet till viss del men idag är mitt liv så långt ifrån perfekt man kan komma. Fast jag tycker i och för sig att mitt liv är perfekt nu eftersom jag trivs så bra med det. Jag bryr mig inte ifall inte alla tycker om mig, jag tänker inte alltid innan jag talar och jag har förstått att allting inte ger de konsekvenser jag vill. Mitt liv blev ganska perfekt (nästintill iaf) då jag slutade att oroa mig över att det inte är perfekt.


Inte allt för ovanlig syn i mitt gamla rum. Mamma var galen på mig! Haha! 


Oj, vilken beskännelse som kom idag då :D haha... Jävla Phil.