Sara1

Sitter och försöker trycka i mig youghurt men det känns som att skålen aldrig tar slut. Enda anledningen till att jag plågar mig såhär är att jag inte vill tyna bort. Halsen river nått enormt men jag kämpar! Jag kommer ju snart ha tappat alla kilon, alla muskler och jag kommer att blekna bort sakta. Handollskarriären kan så gott som vara över och kanske även yrkekarriären och för att inte tala om kärleken. Vem vill ha ett vrak liksom? Skratta inte åt mig nu! Det är faktiskt enkla och små missöden som kan drabba hela en persons liv. Kolla bara på drogmissbrukarna! De gjorde ett felsteg och nu är de fast och snart döda. Jag är på väg utför. Varför åt jag inte mer apelsiner? Varför tvättade jag inte händerna innan maten häromdagen? Och varför kramade jag den där personen? Det är lätt att vara efterklok, men om jag tar mig ur detta någorlunda normal så ska jag självklart vara försiktigare i fortsättningen.