Sara1

Idag när jag körde hem från matchen (som vi förövrigt vann) insåg jag hur trött jag var på mig själv. Ni vet sådär trött man kan bli på någon annan om man umgås för mycket. Så trött var jag på mig själv och mina egna tankar.

Ibland hatar jag att vara född i vädurens tecken (okej, jag tror lite på sånt töntigt) för man är så rastlös, målinriktad och resultatfixerad hela tiden. Men jag är framförallt en rastlös vädur tror jag. Jag vill spela handboll men när jag spelar handboll så försöker jag fokusera så mycket att det låser sig. Jag vill plugga men när jag pluggar så längtar jag bort till att jobba. Jag längtar hem från jobbet men när jag är hemma längtar jag till något eget. Och när jag väl är hemma så längtar jag ut för att göra stan osäker och när jag är ute längtar jag hem till min säng ensam. Och när jag ligger där ensam önskar jag att någon låg brevid. När jag vaknar längtar jag efter frukost bestående av flingor och kokade ägg och när jag väl äter det så längtar jag istället till mammas underbara middag på kvällen framför tv:n. OCh när jag väl sitter där framför Beck-filmen så ångrar jag att jag inte gick på bio. Och när jag sitter på bion... A ni fattar! Det är inte lätt att vara mig ibland. Men som min chef sa till mig i förra veckan "Sara du kan inte vara på två ställen samtidigt!" Hon hade så rätt med undantag av en liten detalj. Jag vill inte vara på två ställen samtidigt. Jag vill vara på ungefär 102 ställen vid samma tidpunkt.

Imorgon har jag en sak som jag verkligen vill som jag ska göra. Jag vill inte sabba det. Men samtidigt så sabbar jag något annat om jag lyckas med det. Och det vill jag inte heller.

Okej jag ska nog gå och lägga mig nu och tänka mig bort från sängen till Hawaiis stränder, eller kanske till handbollsplanen eller varför inte fem år fram i tiden! RASTLÖSA MIG! Skärp dig för fan!