Framtiden?
Sitter på jobbet för andra natten i rad nu. Även inatt sitter jag och letar utbildningar. 
Sista ansökningsdag för högskoleutbildningar till hösten är nästa vecka. Jag tror snart att jag gått igenom om velat bli ALLT! Läkare, ingenjör, psykolog, lärare, arkitekt, jurist, sjuksköterska. polis, sjukgymnast, chef (?) a you name it. Men än sålänge har jag bara sökt
Juristprogrammet på Handels, som jag vet att jag har alldeles för kassa betyg för att komma in på. Varför söker man ens när man inte är i närheten av de poängen man ska ha? "Hoppet är det sista som lämnar människan", har jag hört och det skulle väl vara därför då. Socionom kommer jag in på, men det vill jag inte. Funderar på om jag ska jobba järnet i sommar och använda de pengarna under hösten för att plugga upp betyg så att jag sedan kan komma in på den utbildningen jag vill. Det är liksom ingen ide att ta studielån och börja plugga till nått bara för att man inte kommer in på det man vill eller för att man ska ha något att göra. Nä, det är inte lätt alltså.
Men man borde nog söka lite program i alla fall och se vilka man kommer in på så får man ta ställning till om man vill gå eller inte sen. Fan asså, detta med utbildningar och framtid gör mig knäpp.
Jag vill ha ett spännande liv vafan, men inga jobb verkar vara spännande. Jo, kriminalare kanske men då måste man först gå polishögskolan som det är jättesvårt att komma in på i min ålder. Sen ska man "gå på gatan" som polis i minst fem och och vara duktig för att kunna avancera till kriminalare. Det skulle ta upp emot tio år och då är det ju nästan fan enklare att bli läkare om man har tur och kommer in direkt när man sökt, vilket inte är säkert. Det finn ju dom som har otur och aldrig kommer in trots sina MVG i allt. WTF, ge mig bara en plats på läkarlinjen- jag skulle bli en grym doktor ju! Oavsett om jag har mvg i matte C, eller inte. Om jag vill bli läkare så får jag nog plugga utomlands, men hur kul är det? Det skulle vara Danmark i sådana fall.
Jag har även funderat på jobb inom området "Internationella relationer". Då jobbar man internationellt inom en miljard olika områden, och crap like that. Det verkar lite kul men då borde jag nog vara bättre på språk.
Forskare är ett annat jobb jag tycker verkar intressant. Tänk att kunna lösa gåtor, jobba i team och faktiskt känna att man gör någor för sin medbefolkning. Tänk liksom att finna ett botemedel mot HIV/AIDS. Hur grymt hade inte det varit?
Politiker är ett annat alternativ också. Jag har aldrig varit politiskt engagerad men min mamma har alltid sagt att jag skulle passa som det, och jag är benägen att hålla med henne. För prata för min sak kan jag och jag är rätt bra på att stå upp för mina och andras åsikter. Jag hade nog kunnat bli en grym politiker, men hur kul är det? Verkar ju vara ett sjukligt torrt jobb. Eller?
Nä en kaffe på det och lite Navy CSI...
Sista ansökningsdag för högskoleutbildningar till hösten är nästa vecka. Jag tror snart att jag gått igenom om velat bli ALLT! Läkare, ingenjör, psykolog, lärare, arkitekt, jurist, sjuksköterska. polis, sjukgymnast, chef (?) a you name it. Men än sålänge har jag bara sökt
Juristprogrammet på Handels, som jag vet att jag har alldeles för kassa betyg för att komma in på. Varför söker man ens när man inte är i närheten av de poängen man ska ha? "Hoppet är det sista som lämnar människan", har jag hört och det skulle väl vara därför då. Socionom kommer jag in på, men det vill jag inte. Funderar på om jag ska jobba järnet i sommar och använda de pengarna under hösten för att plugga upp betyg så att jag sedan kan komma in på den utbildningen jag vill. Det är liksom ingen ide att ta studielån och börja plugga till nått bara för att man inte kommer in på det man vill eller för att man ska ha något att göra. Nä, det är inte lätt alltså. Men man borde nog söka lite program i alla fall och se vilka man kommer in på så får man ta ställning till om man vill gå eller inte sen. Fan asså, detta med utbildningar och framtid gör mig knäpp.
Jag vill ha ett spännande liv vafan, men inga jobb verkar vara spännande. Jo, kriminalare kanske men då måste man först gå polishögskolan som det är jättesvårt att komma in på i min ålder. Sen ska man "gå på gatan" som polis i minst fem och och vara duktig för att kunna avancera till kriminalare. Det skulle ta upp emot tio år och då är det ju nästan fan enklare att bli läkare om man har tur och kommer in direkt när man sökt, vilket inte är säkert. Det finn ju dom som har otur och aldrig kommer in trots sina MVG i allt. WTF, ge mig bara en plats på läkarlinjen- jag skulle bli en grym doktor ju! Oavsett om jag har mvg i matte C, eller inte. Om jag vill bli läkare så får jag nog plugga utomlands, men hur kul är det? Det skulle vara Danmark i sådana fall.
Jag har även funderat på jobb inom området "Internationella relationer". Då jobbar man internationellt inom en miljard olika områden, och crap like that. Det verkar lite kul men då borde jag nog vara bättre på språk.
Forskare är ett annat jobb jag tycker verkar intressant. Tänk att kunna lösa gåtor, jobba i team och faktiskt känna att man gör någor för sin medbefolkning. Tänk liksom att finna ett botemedel mot HIV/AIDS. Hur grymt hade inte det varit?
Politiker är ett annat alternativ också. Jag har aldrig varit politiskt engagerad men min mamma har alltid sagt att jag skulle passa som det, och jag är benägen att hålla med henne. För prata för min sak kan jag och jag är rätt bra på att stå upp för mina och andras åsikter. Jag hade nog kunnat bli en grym politiker, men hur kul är det? Verkar ju vara ett sjukligt torrt jobb. Eller?
Nä en kaffe på det och lite Navy CSI...
Kommentarer
Trackback