Sara1

Redogör för hur medeltiden utvecklades i Europa. Beskriv den politiska, ekonomiska, sociala och religiösa utvecklingen.

De största förändringarna skedde under högmedeltiden mellan år 1000 och år 1300 ungefär. Kulturen och vetenskapen blomstrade. Det sker en folkökning, nya odlingsmetoder och stora nyodlingar, ökad kungamakt, bra handel och hantverk vilket är bra för städerna. Det fanns också nu en bra militär.

Allt detta skedde på grund av en omfattande utveckling. Folkökningen beror främst på en ökad produktion av mat. Man gjorde omfattande nyodlingar och man utvecklade sättet att odla på. Man ersatte oxar med hästar som dragdjur och man började odla i något som kallas treskiftesbruk. Man delade upp jorden i tre gärden. På ett sådde man vårsäd, ett annat höstsäd och ett tredje låg i träda (vila). Skördarna blev stora och man fick som bonde ett överskott.  Överskottet kunde man sälja och det är nu penninghushållningen börjar användas på allvar. Bönderna fick en större frihet i och med penninghushållningen eftersom de inte var årstidsberoende på samma sätt som tidigare då man betalade arrende med produkter.

Samtidigt som jordbruket blev större och bättre skapades maskiner för att effektivisera tillverkningen av hantverksprodukter.

Jordbruket och handeln med hantverk ökade och gjorde att städerna växte. Genom handeln fick man tag på varor man inte själv kunde producera, detta ledde till yrkesspecialisering. Samhället blir rikare då man kan producera en större mängd varor med samma insats av resurser. Köpmannen blir nu en distributör och inte längre producent. Man blev rik genom handeln och kunde vidareinvestera sina pengar i annan verksamhet.

Köpmännen levde riskabelt. Därför utvecklades såkallade gillen, vilket var små föreningar för stöd och hjälp om något skulle hända. Även hantverkarna hade sina föreningar men de kallades skrån.

Den politiska och ekonomiska makten stod köpmännen och mästarna i de rikaste skråna för. Men snart i takt med utvecklingen och främst penninghushållningen tog kom kungen tillbaka till styret under högmedeltiden. Han tappade mycket av sin makt tidigare då han var tvungen att skaffa sig hjälp i sitt styrande av de såkallade vasallerna. Vasallerna härskade i egna län och ett rike blev väldigt uppdelat. Men så fort ekonomin nu förbättrats och penninghushållningen tagit fart blev han mäktig igen. Istället för att dela upp mark så kunde han nu avlöna sina tjänstemän och soldater med pengar. En ledare gjorde riket lugnare då småkrigen mellan adelsmän nu försvann.

Kyrkan som ägde mycket mark (då de blivit testamenterade jord i hopp om en plats i himlen) gillade inte detta. Då en kyrklig vasall dog ville kungen påverka valet av efterträdare då han ville ha någon som var lojal gentemot honom. Kyrkan däremot ville själva bestämma efterträdare vilket ledde till bråk mellan kung och kyrka.

Kyrkan låg även bakom de så kallade korstågen. Detta startade då Påven Urban II år 1095 utropade ett heligt krig gentemot muslimerna. Man uppmanade stormän och Europas kristna kungar att med militärt våld ta tillbaka Palestina från muslimerna. Korstågen misslyckades men fick ändå betydelse för ekonomin i Europa då handeln ökade ännu mer då de korsfarande vant sig vid vissa varor under sina resor som de nu inte ville leva utan.

Detta var i stora drag Europas utveckling under medeltiden. Under senmedeltiden härjade Pesten och man tror att Europa förlorade 35-40% av sin befolkning.  Dåliga somrar och sedan pestsmittor gjorde att gårdar snart stod utan varken ägare eller arrendatorer. Man valde nu med omsorg odlingen till de bästa områdena. Överlevande kunde kräva låga arrenden och bra löner då det fanns massor av arbete att utföra men inget folk som konkurrerade. Spannmålspriserna sjönk och de överlevande fick det bättre än innan men för godsägarna blev det nu jobbigt. Arbetskraften blev ju dyr och man fick inte lika mycket betalt för sina varor och produkter.

Snart började fotsoldater och inhyrda legosoldater ta för sig. De betedde sig som rövare och förstörde allt som kom i deras väg. De stal, våldtog och dödade.  Kungarna höjde skatterna för att kunna betala arméer. Allt detta resulterade i folklig vrede och det är nu de kända bondeupprorna bryter ut. De gav igen på adelsmännen med samma mynt men blev snart dödade då adeln var stridsvana och slog till motattack.

För att kungarna skulle kunna finansiera krigen var man tvungen att införa skatter. Parlament uppstod då överläggningar mellan kungen och de viktigaste grupperna i samhället skulle ske. Men skattefrågan ledde till en ny maktkamp mellan kyrkan (påven) och kungen. Kungarna ville ha kyrkan att betala skatt för de stora jordegendomar de besatt vilket kyrkan inte ville. Man kan säga att kungarna vann kampen mot kyrkan och man hade nu fått bättre ekonomiska resurser att styra sitt rike med. Kungen blir viktig i framtiden då kyrkans politiska inflytande nu minskat. Krigare hade ersatts av legosoldater och städerna var beredda att stödja kungen i utbyte mot större självständighet.

De största förändringarna skedde under högmedeltiden mellan år 1000 och år 1300 ungefär. Kulturen och vetenskapen blomstrade. Det sker en folkökning, nya odlingsmetoder och stora nyodlingar, ökad kungamakt, bra handel och hantverk vilket är bra för städerna. Det fanns också nu en bra militär.

Allt detta skedde på grund av en omfattande utveckling. Folkökningen beror främst på en ökad produktion av mat. Man gjorde omfattande nyodlingar och man utvecklade sättet att odla på. Man ersatte oxar med hästar som dragdjur och man började odla i något som kallas treskiftesbruk. Man delade upp jorden i tre gärden. På ett sådde man vårsäd, ett annat höstsäd och ett tredje låg i träda (vila). Skördarna blev stora och man fick som bonde ett överskott.  Överskottet kunde man sälja och det är nu penninghushållningen börjar användas på allvar. Bönderna fick en större frihet i och med penninghushållningen eftersom de inte var årstidsberoende på samma sätt som tidigare då man betalade arrende med produkter.

Samtidigt som jordbruket blev större och bättre skapades maskiner för att effektivisera tillverkningen av hantverksprodukter.

Jordbruket och handeln med hantverk ökade och gjorde att städerna växte. Genom handeln fick man tag på varor man inte själv kunde producera, detta ledde till yrkesspecialisering. Samhället blir rikare då man kan producera en större mängd varor med samma insats av resurser. Köpmannen blir nu en distributör och inte längre producent. Man blev rik genom handeln och kunde vidareinvestera sina pengar i annan verksamhet.

Köpmännen levde riskabelt. Därför utvecklades såkallade gillen, vilket var små föreningar för stöd och hjälp om något skulle hända. Även hantverkarna hade sina föreningar men de kallades skrån.

Den politiska och ekonomiska makten stod köpmännen och mästarna i de rikaste skråna för. Men snart i takt med utvecklingen och främst penninghushållningen tog kom kungen tillbaka till styret under högmedeltiden. Han tappade mycket av sin makt tidigare då han var tvungen att skaffa sig hjälp i sitt styrande av de såkallade vasallerna. Vasallerna härskade i egna län och ett rike blev väldigt uppdelat. Men så fort ekonomin nu förbättrats och penninghushållningen tagit fart blev han mäktig igen. Istället för att dela upp mark så kunde han nu avlöna sina tjänstemän och soldater med pengar. En ledare gjorde riket lugnare då småkrigen mellan adelsmän nu försvann.

Kyrkan som ägde mycket mark (då de blivit testamenterade jord i hopp om en plats i himlen) gillade inte detta. Då en kyrklig vasall dog ville kungen påverka valet av efterträdare då han ville ha någon som var lojal gentemot honom. Kyrkan däremot ville själva bestämma efterträdare vilket ledde till bråk mellan kung och kyrka.

Kyrkan låg även bakom de så kallade korstågen. Detta startade då Påven Urban II år 1095 utropade ett heligt krig gentemot muslimerna. Man uppmanade stormän och Europas kristna kungar att med militärt våld ta tillbaka Palestina från muslimerna. Korstågen misslyckades men fick ändå betydelse för ekonomin i Europa då handeln ökade ännu mer då de korsfarande vant sig vid vissa varor under sina resor som de nu inte ville leva utan.

Detta var i stora drag Europas utveckling under medeltiden. Under senmedeltiden härjade Pesten och man tror att Europa förlorade 35-40% av sin befolkning.  Dåliga somrar och sedan pestsmittor gjorde att gårdar snart stod utan varken ägare eller arrendatorer. Man valde nu med omsorg odlingen till de bästa områdena. Överlevande kunde kräva låga arrenden och bra löner då det fanns massor av arbete att utföra men inget folk som konkurrerade. Spannmålspriserna sjönk och de överlevande fick det bättre än innan men för godsägarna blev det nu jobbigt. Arbetskraften blev ju dyr och man fick inte lika mycket betalt för sina varor och produkter.

Snart började fotsoldater och inhyrda legosoldater ta för sig. De betedde sig som rövare och förstörde allt som kom i deras väg. De stal, våldtog och dödade.  Kungarna höjde skatterna för att kunna betala arméer. Allt detta resulterade i folklig vrede och det är nu de kända bondeupprorna bryter ut. De gav igen på adelsmännen med samma mynt men blev snart dödade då adeln var stridsvana och slog till motattack.

För att kungarna skulle kunna finansiera krigen var man tvungen att införa skatter. Parlament uppstod då överläggningar mellan kungen och de viktigaste grupperna i samhället skulle ske. Men skattefrågan ledde till en ny maktkamp mellan kyrkan (påven) och kungen. Kungarna ville ha kyrkan att betala skatt för de stora jordegendomar de besatt vilket kyrkan inte ville. Man kan säga att kungarna vann kampen mot kyrkan och man hade nu fått bättre ekonomiska resurser att styra sitt rike med. Kungen blir viktig i framtiden då kyrkans politiska inflytande nu minskat. Krigare hade ersatts av legosoldater och städerna var beredda att stödja kungen i utbyte mot större självständighet.