Sara1

Efter mitt läkarbesök på Calanderska känner jag mig som en ny människa. Nä, nu tog jag allt i lite men ni som hann läsa inlägget jag skrev i fredagskväll och sedan tog bort, ni vet. Ni vet att jag inte mått/mår bra. Pratade med både Emma, mamma och mormor i förmiddags om prioriteringar osv. Jag förstod själv igår när en gammal skolkompis jag träffade i Kungsbacka frågade vad jag gör nu för tiden. Jag hörde mig själv svara att jag går på universitetet, jag läser upp gymnasiebetyg på Komvux, jag spelar elithandboll, jag jobbar och jag bor ensam. Det håller ju inte! Jag hörde mig inte säga att jag reser, festar och har kul. Därför beslutade jag mig förut, efter alla telefonsamtal att lägga ner studierna. Har sedan dag ett insett att jag faktiskt inte har tid för universitetet just nu. Jag har missat varenda nollning pga handbollen och det känns inte kul. Ska jag gå på högskola så ska jag göra det ordentligt också. Därför har jag beslutat mig för att hoppa av. Jag är inte mogen eller redo för det ännu. Jag vill göra klart handboll, utlandsresor och allt det där först. Jag tror inte att jag valde fel. Lärare känns fortfarande rätt men inte just nu. Blir förmodligen lärare eller sjuksköterska om några år igen men just nu vill jag leva. Jag kanske beslutar mig för att flytta hem igen också. Det för att jag ska kunna jobba mindre för att hinna träffa kompisar och ha kul. Jag har många prioriteringar kvar att göra men det känns ändå skönt att ha tagit ett beslut.

För att knyta an till inledningen så hjälpte hudläkaren mig i det avgörande beslutet. Hon såg direkt att det handlade om hormoner och stress och inte någonting annat. Hon var väldigt snabb med att växla från hudläkare till psykolog och jag kom på mig själv med att sitta där och berätta om allt för henne. Jag grät till och med... Framför en hudläkare jag aldrig tidigare träffat. Hon tyckte absolut jag borde hoppa av skolan. Den kan jag göra sedan, enligt henne. Handbollen, resorna och allt det där som hör till ungdomen kan jag inte göra sen. Hon sa att "även om det tar lång tid att fatta ett beslut så kommer den dagen då det går upp för dig vad du vill göra och inte". Det ligger massa tankar och gnager i mitt huvud som förmodligen kommer ta månader för mig att bearbeta men någonstans vet jag att jag tillslut kommer att fatta fler avgörande beslut. De behöver bara mogna lite till...