Sara1

Fattar Ni ordvitsen i rubriken?

Igår fick jag panik. Kom till träningen med inställningen att träna. Tejpar foten och inser snart att jag inte kan träna. Det är match på onsdag och jag vill så gärna spela. När jag insåg att det inte gick vet jag inte vad som hände i mitt huvud. Jag la mig på en pilatesmatta med tanken att köra lite egen fys. Det förblev dock en tanke för jag låg och kollade på de andra när de lirade och blev mer och mer ledsen. Det känns som att motivationen rinner av en. Jag är imponerad av folk som klarar av att komma tillbaka efter en långtidsskada med rehab i ett år. Hur klarar man det mentalt?  

När jag kom hem till en tom lägenhet visste jag inte vad jag skulle göra med hela helgen.
Gick runt irriterad och rastlös utan att orka ta mig an disken eller dammsugaren. Istället ringde jag Carro och tvingade med henne ut på stan. Fick bytt mina sängkläder från Lexington inne på NK som jag fick i julklapp av mormor och Lars-Åke. Kan ju berätta för er alla att jag nog inte sover i något annat än lyxiga sängkläder nu. Vilken dröm!!! Så mjukt, så underbart och så fint!!! Men fick en chock när jag såg kvittona. Mormor och Lars-Åke 1000tack för den finaste julklappen någonsin!!!

Sedan fick jag Carro att följa med mig till varenda skoaffär i hela stan vad det kändes som i jakten på ett par röda Converse i storlek 41. Tillslut fann vi dom på Nilssons i Nordstan! Som jag letat i höst efter dessa =) Lycka...

Idag har jag förtvivlat fortsatt leta efter skor. Men denna gång var jag på jakt efter ett par varma i våra 15 minusgrader. Kör ju ingen Jesper som tänker använda Conversen till Hemsedal inte... Försökt hitta ett par Canadaskor. Sådana där låga superfodrade svarta. "Fulsnygga" kallade Carro dom och jag måste hålla med. Dom är fulsnygga men ack så varma. Tyvärr hittade jag endast en sko som var en halv storlek för liten och det fanns inga fler storlekar. SUCK, på den! Förstörde min förmiddag lite...

Funderar på att ta upp photoshopandet lite...