Sara1

Kluven dag. Ena stunden tänker jag "ryck upp dig för fan och ta tag i dig själv" medans jag andra stunden tänker "åk och köp en stor påse godis och ät det till frukost, lunch och middag, bränn serieavsnitt tills det att fotbollen börjar ikväll och somna tjock!" A, vi förlorade semifinalen igår. Vi ledde hela matchen tills några minuter kvar. Lugi går upp i lika och det hela går till Sudden (hur fan kan man avgöra en U21match med suddendeath???) och vi förlorar. Vi förlorar... Någonstans tycker jag nästan vi kan ha det. Vi bränner lägen, tappar bort bollar och fipplar. Även om jag spelar okej så gör jag en tavla likt Englands målvakt i VM och jag liksom de flesta passar motståndarna i händerna. En final i Scandinavium hade ju varit en dröm men vettefan om vi var värda det. Men jag säger som Frida "Hellre bli utklassad i semin än att åka ut på detta sättet!".
För det var fan inte okej. Att dessutom året innan åkt ut med Heid mot Önnered i semifinalen på samma plan känns förjävligt. Jag vet inte men det blir bara arga känslor av allt. En klump i magen...

Nu hoppas jag bara Sävehof gav Lugi rejält med stryk i finalen...

Och nu väntar tre handbollsfria veckor. "Fejkad ledighet" som någon i mitt lag utryckte det.
Jag längtar faktiskt till serien.



Mitt sista Partillecup. Nästa år ska jag bara gå där och glassa istället...